FEROMONER
Feromoner (från grekiskans pherein att bära eller transportera och hormon att stimulera) är enligt den första och mest accepterade definitionen substanser som sekreras ut av en individ och som tas upp av en annan individ från samma art, och där substansen ger upphov till en specifik reaktion. Ämnesgruppen namngavs av de tyska kemisterna Peter Karlson och Martin Lüscher.
Feromoner är ämnen som tillverkas i kroppen och som organismer sprider för att påverka andra individers beteenden.
Forskningen om feromoner kom igång relativt sent. Inte förrän i slutet av 1950-talet lyckades en tysk forskargrupp, med Adolf Butenandt för första gången kemiskt identifiera ett feromon. Nuförtiden har man en mycket god uppfattning av hur feromoner fungerar och hur de styr vissa djur. Speciellt nattfjärilen och gnagare har använts som modelldjur i dessa sammanhang. När det gäller människor och generellt människoaporna har man länge trott att dessa arter sällan eller aldrig använder luktsinnet i sociala situationer. Idag vet man att människoapornas luktsinne jämförelsevis är sämre än andra liknande arters. Studier har dock visat att prestationen i människans luktsinne inte har något direkt samband med luktsystemets struktur.
Intressanta studier visar att kroppslukt eller specifika enskilda ämnen som finns t ex på hudens yta kan påverka en mottagare på olika sätt. T ex finns det flera studier som antyder att kvinnans menstruationscykel kan påverkas av att hon exponeras för svettämnen. Andra studier visar att heterosexuella kvinnor föredrar doften av män som skiljer sig från dem själva med avseende på ett visst genkomplex (HLA-systemet); som för att undvika inavelsproblematik. Även om människor reagerar på kroppslukt eller ämnen däruti är det svårt att säga om denna kemiska kommunikation förtjänar att jämställas med vissa djurs feromonella kommunikation eller om det i fallet människa är luktsinnet som informerar sig om världen precis som man gör med de andra sinnena.
Trackback
