två år,utan något svar.

Visste ni en sak?
Inte? Jag skriver dikter och har gjort det ett bra tag.
Jag har en dikt som jag tänkte lägga upp.
Den dikt som jag mest är nöjd med och
som jag skrev till en pojk en väldigt fin pojk.

förklaring till dikten:
Vi skulle göra något skol arbete och läsa upp för klassen.
För att öva på att tala in för klassen och andra människor.
Man fick välja vad man ville att skriva om och man skulle
"prata" i två minuter ungefär.
Jag valde att skriva en dikt om hur jag känner.
Och jag blev nöjd.
Denna underliga pojken har jag gillat i snart två långa år
och valde utan att tveka att skriva om honom.

här kommer dikten:

en chans.

Jag känner solens solstrålar mot min kind, och hur vinden smeker min hud.
Jag går längs stranden och tänker på dig.
Tänker på alla minnen vi kunde delat,
bara om du gett allt en chans.
En chans att vissa vem jag är och visa att vi två är så de ska va.
Ingen kan någonsin få mina känslor att förändras.
Det kommer alltid att vara dig jag kommer att älska.
Du är så vacker, så änglalik.


Jag behöver bara stänga mina ögon så ser jag dig framför mig.
Dit bruna hår, dina blåa ögon och dina läppar så silkeslena.
Jag kan se allt framför mig. Du är så underbar och så vacker.
Tanken om att få gå med dig här en varm sommar dag, ger mig rysningar i hela kroppen.
Det går inte en dag utan tankarna om dig. Du finns alltid i mina tankar även när jag absolut inte vill.
Gud vet och gud vill att det en dag ska bli du och jag. Bara du ger det en chans.
Gud vet att min kärlek till dig är äkta. Och han vill bara dit bästa.
Så han ber dig snällt att ge allt en chans.
Han viskar tyst i natten.

"Ge henne bara en chans, hon ger dig allt som finns.
Ni kan låta vågorna berätta vad du minns.
Ge henne en chans hon släpper ej din hand.
Ge henne bara en chans och gråten dör som sand.
Ge henne bara chansen att få se dig en gång till.
Ge henne bara chansen i din blick hon stanna vill."

Men orden han viskar dör på vägen. Dom kommer aldrig fram.
Än idag går hon vid stranden och väntar på den dagen det blir hon och han.
Hon har kämpat efter samma kärlek i flera år
och hon kommer aldrig att sluta.
För den kärleken hon bär till honom är alltid sann.
Hon skriver i sanden.

"Älskling du är så vacker där du står.
Som en färgexplosion mot en grå himmel.
Låt oss låtsas att du är solen och jag är planeten jorden,
mitt liv kretsar kring dig.
Jag är beroende av ditt ljus.
Mitt hjärta dyrkar dig med en brinnande passion.
Styrkan i dina förtrollande ord gör mig okontrollerbart kärleksberusad.
Jag älskar dig för allt du är.
Min älskade.
Inga av dina ärr kan få mig att älska dig mindre.
Är du lycklig så flyger mitt hjärta.
Vi är djupt ner sjunkna i ett rödblomstrande kärleksträsk,
blottade hjärtan, häftiga andetag,
vi har bara ögon för varandra.
Och vi fortsätter att sjunka djupare, djupare tillsammans.”




Skriv din kommentar här:

Ditt namn:
Spara mitt namn

E-postadress: (visas bara för mig)

URL/Din blogg:

Kommentar:

Trackback